Skidfärd till stugan

Igår då vädret äntligen tillät det,

skidade vi till stugan.

Fast Mozart fick ta sig fram så gott han kunde.

Det var lördag och solen gick ned innan vi kom oss dit.

Vid Wiks torpet hade grävlingen slagit sina lovar,

men allt verkade lugnt.

Och vackert!

Det här är den strida höstbäcken,

nu tystad av kung Bore,

och endast markerad av bäckens bävrar.

Aahh..!

Där ligger vår juvel, inbäddad i vitt.

Endast haren har varit här.

Sommarens brobygge är väl dolt.

Men utsikten är alltid lika underbar.

Med klappande hjärtan steg vi in. Skulle vattnet vara fruset?

Men nej. Se hur det rinner.

Lugnade tar vi samma spår tillbaka.

Det här är vackert. Eller hur, Wiks?

Frid...